Månadens elev i April

Ibland ska man ha lite tur… Det hade uppfödaren Carina Boåsen när ryttaren och läkarstudenten Agnes valde att lägga sin AT-praktik i Torsby!

Månadens elev i april, viagra Agnes Laurin har under ett år hjälp Carina med ridningen av nu 4-åriga Minja och har gjort ett jättebra jobb med detta fina sto. Agnes har lotsat Minja så väl genom allt från härliga skogsturer till svettiga dressyrpass, bjudit på mysiga gos-stunder och tillsammans gjorde de häromveckan tävlingsdebut när de var med på klubbens ”minimeeting” med träning på både dressyrstaket, färglada hinder och läskiga lurviga ponny-kompisar på framridningen!!!

20160428_205828

Agnes och Minja (född- 12 e: Bellagio-Master, ägare och uppfödare Carina Boåsen) på deras första dressyrtävling!

Nu är det (för oss) sorgligt nog slut på Agnes praktik och vi gratulerar den nybakade läkaren till det ”nya” livet i huvudstaden och önskar henne allt gott i framtiden, både med nya huset, läkarkarriären och med ”hästeriet”- Alla mina hästvänner i Stockholmstrakten- om ni är på jakt efter bra ridhjälp haffar ni denna härliga och duktiga tjej på direkten!

Stort lycka till med allt Agnes, du kommer vara saknad av många! ?

Bildbomb från helgens tävlingar i Lidköping

I helgen var det åter tävlingsdax och denna gång var det Lidköping jag, approved Sandra och Soraya styrde mot på fredagsförmiddagen.

Fredagens ritt i Int 1B var ingen höjdare. Vi klarade alla krumelurer, stuff tom bytena i varje (!) men jag hade svårt hitta ett ärligt stöd i handen inne på banan och Soraya var genomgående spänd i överlinjen i programmet, hospital något domarna också helt rätt tyckte. Resultatet blev ändå överaskande bra- 64, 6% och 2 utanför placering!

20160424_223345

På Lördagen var det dags att för andra gången att styra in på banan i Grand Prix,  Soraya kändes mycket bättre idag. Det blev några missförstånd här och var bla galopp ur en piaff och frustorgie i båda piruetterna  (även denna helg) SAMT att piloten glömde en ryggning men resultatet blev ändå något bättre än sist- 62,8% och därmed är vi faktiskt helt oväntat och överraskande kvalade till SM!!!?

Nu har tanken på kür vaknat så på hemvägen gick Spotify varmt i jakten på bra kürmusik… Tips mottages väldans gärna!!! ?????

Helgen i bilder:

 

 

Artikel i Hipsson

Häromdagen fick jag ett telefonsamtal från Hippson som ville skriva ett reportage om min och Sorayas resa till Grand Prix… Hjälp så spännande läskigt men samtidigt kul att få möjlighet att inspirera fler att våga satsa på sina drömmar och visa att även ”vanliga” människor kan ta sig hela vägen till vår mångas dröm, viagra sale  GP!

Efter reportaget har jag fått många positiva reaktioner från både kända och okända människor som gör mig väldigt glad och rörd ? Många undrar vad jag har för arbets-system och förfrågningar på träningar runt om i landet har ramlat in… Vi får se hur jag isf. kan lyckas lösa tidspusslet framöver?! Kul är det iaf att fler vågar hoppas och tro på sina hästar, även de med lite skavanker här och var-  det har nog de flesta om vi börjar granska dem utan och innan. Ibland kan det ju dock vara så att skadan är för omfattande för att en fortsatt satsning inom ridningen ska vara juste mot hästen och det beslutet måste ju vi ryttare i samråd med våra veterinärer och tränare också våga ta ibland. Jag säger inte att man kan göra den här satsning med alla hästar men med fler än vi tror 😉

Bilden i reportaget är tagen av duktiga Birgitta Brorson en vinterdag på vinterns favoritridplats- fältet i förmiddagssolen

Bilden i reportaget är tagen av duktiga Birgitta Brorson en vinterdag på vår favoritridplats- fältet i förmiddagssolen

Hur som helst, här är är reportaget från Hippson:
http://www.hippson.se/artikelarkivet/dressyr/soraya-gick-fran-dodsdom-till-gp.htm

Clinic med Helene Langehaneberg

Idag har Värmland haft finbesök i form av OS-medaljören Helene Langehaneberg som hade clinic på Equality Line på Hammarö. Planen var att barndomsvännen Karin Nilsson och jag skulle få en dag i stan men stackarn vaknade med migrän… ? Istället blev det resesällskap med  Nina Jansson och hennes Emma med mysig lunch i Segerstad på Anki Carlssons glasveranda i vårsolen vilket inte var helt fel det heller… ? (speciellt inte Emmas sagolikt goda kladdkaka)

Clinicen var jättebra och vi fick se 3 helt olika ekipage och utgångslägen. Helene lade stort fokus på lösgjordhet och att hästarna skulle känna sig nöjda. Hon menade att man som ryttare måste tillåta hästarna att få göra misstag för att stärka deras självförtroende så att de vågar prova att göra rätt och att vi som ryttare hellre ska våga ”rida fel” än att inte göra något alls- hästarna ska inte behöva gissa sig till vad de ska göra!!! Hon hade många kloka ord och tankar och ibland gör sig faktiskt förklaringarna bättre på engelska! Tex att ryttarna fick i uppgift att ”play with the contakt” eller våga rida ”the risky way” i leken med bytena då hästen ville förekomma ryttaren. Överhuvudtaget var det en väldigt ödmjuk och sympatisk världskändis vi fick lyssna på idag och som hela tiden poängterade vikten av god grundridning och att hästen hela tiden måste vara framför skänklarna! Dagens sista ekipage var landslagsryttaren  Emelie Nyeröd som visade hennes yngre stjärna Manuel och de bjöd på imponerande mjukhet, search energi och otroligt bra ridning!!!

20160410_153025

Helene, Emelie och Manuel

Väl hemma var jag så inspirerad att jag tvungen att gå till ridhuset och testa några av alla tips och knep och Soraya ”fattade galoppen” och vi fick till ett av de bästa passen vi gjort på länge ??

Tack söta goa Anki för presenten- jag känner på mig att detta kommer bli nya favvo-vinet! ?

Tack söta goa Anki för presenten- jag känner på mig att detta kommer bli nya favvo-vinet! ?

Uteritt!

Idag har stallets ena 4-åring varit på ridtur/ miljöträning. Som draghjälp fick tanten och barnponnyn äran!

20160409_153434

Det hela slutade med att modiga Silke och Emma galopperade första längs grusvägarna eftersom och lilla Luca och jag hade fullt upp att hänga med… Så kul att följa de unga hästarnas framsteg på alla plan! ?

Jag har startat Grand Prix!!! :-D :-D :-D

Nu har det börjat smälta in att jag nått mina barndomsdrömmars mål, thumb i år är det 30 år sedan jag med pirr i magen och på skakiga ben började rida på Torsby Ridklubb och jag liksom alla andra stalltjejer hade vi våra idoler- de stora på ridskolan som vågade hoppa de höga hinderna och klarade av att rida hästen ”på tygeln” och de duktiga man ibland hade turen att få se på TV! Med tiden försvann de skakiga benen men glädjen över att rida har alltid funnits där och idolerna också. Drömmen har ju som för säkert oss flesta varit att någon gång i livet få rida in på banan i en Grand Prix men det har ju känts så lååångt bort!

När jag för 12 år sedan fann min stora kärlek i den rödhåriga 3-åringen Soraya  väcktes en liten förhoppning att detta kunde vara hästen som jag någon gång kunde få uppleva detta med men jag var medveten om att vägen dit var lång och krokig. När Soraya var 6 år och ryggskadan uppdagades kändes det hopplöst men efter föl och rehab vi har tagit en dag, what is ed en vecka, en månad i taget och skyndat långsamt och hittat ett system med anpassad träning efter ryggens dagsform.

Vinterträningen har funkat bra (trots istid) och planen att i år starta GP har vuxit fram, att det skulle ske redan under våren var inte planerat men i lördags var det äntligen dags för drömmen att bli verklighet!!!

På fredagen red jag en Int. 1B och Rajjan hade verkligen vaknat på fel sida och ville inte att piloten skulle lägga sig i hur hon skulle springa inne på banan… Detta händer nästan aldrig och jag har ingen bra förklaring på varför hon var som hon var?! Kanske trötta resben? Kanske brunst? Kanske piloten red konstigt inför vad som skulle ske dagen efter? Vem vet??? Resultatet blev blygsamma dryga 60 % efter alldeles för många kostsamma missar när rödtottan gick i strejk.

Lördagen hade hon dock vaknat på helt rätt sida och kändes jättefin. Eftersom jag inte haft möjlighet att rida igenom programmet hemma i det lilla ridhuset var jag mest nervös för att inte komma ihåg vägarna och hur vi skulle ta oss igenom 15 byten i varje som är vår stora akilleshäl… Jag har nog aldrig haft så kul inne på en tävlingsbana som i lördags och även om det smög in lite missar hade jag en superkänsla, 15 byten i varje blev 13 sprattliga skutt men jag ändå är supernöjd då vi vissa dagar inte ens kan göra 3… Känslan när vi satte den sista piaffen på medellinjen och på väg in ” i mål” med min dröm var obeskrivlig och det var nog tur att öronen satt i vägen för mungiporna! Resultatet blev 62, 76%  (två av domarna hade oss på galna 64%!) Vi lyckades inte sätta samma tryck i rörelserna som vi kan på träning men det tar vi nästa gång… för detta vill jag göra igen!!! ?